punkt

jag sitter ensam i mitt rum halv tre på natten
undrar vad det är för mening med att leva
när man ändå inte får vara den man vet att man vill vara
om det ändå alltid är nån som sårar mig
ändå är alltid nån som hindrar mig
om det ändå alltid är nån som rör till det för mig
o jag vet att sånt är livet, men varför leva med det
för det är ju knappast värt det....

jag har varit deprimerad i typ två månader om inte mer
har inte vetat varför men nu när jag gick ensam hem från stan
(kom just hem)
så kom jag på det, det är för att jag
-får inte äta vad jag vill
-inte klä mig som jag vill
-inte dricka det jag vill svalka mig med
-inte vara med dom jag vill vara med
-inte göra det jag vill
jag är så jävla trängd....

jag bestämde med pappa förut att han inte skulle
nämna att jag måste "tänka på vikten" det höll ett tag,
o under den tiden kände jag mig så jävla befriad
jag blev aningen lyckligare o jag behövde inte
bry mig om vad folk ska säga om jag
gjorde det elr det andra
jag kunde äta en kaka på kvällen utan ord och onda, menande blickar,
som säger åt mig att jag är för fet för att
äta en kaka på kvällen bara för att det är gott

tänk om jag inte har nått problem med att inte väga som idealet
tänk om jag inte vill träna för att gå ner i vikt utan bara för att hålla
igång kroppen för min egen hälsa
kan jag inte få vara den personen som inte
hela tiden strävar efter att väga nån speciell vikt
jag vill vara den jag är hur jag än ser ut i dina ögon
vem du än är, jag bryr mig inte men
låt mig vara den jag är så jag kan vara lycklig

det är allt jag ber om
punkt

Ps. synd att det aldrig kommer hända dock, så vad är menigen med att leva....

Carolina Wallin Pérez – Pärlor