Nu ligger jag i min säng o håller på att börja gråta, o ja de e min födelsedag. - De e fan de sorligast på länge..-jag pallar bara inte med min familj, många säger det i nått syskon bråk, men ärligt talat. Dom e fan taskiga. jag kan inte fatta det här. Det börjar med att pappa blir arg på mig, gud vet varför, han gör så lite nu o då utan anledning o jag vet inte varför. Om jag säger en sak 2 ggr - han blir arg. Om jag vill göra som receptet säger att man ska - han blir arg, typ för han måste göra som han tycker. Om man säger till han att han e arg, o ber han lugna ner sig, för jag fyller år, o jag gör det bara en gång om året o vill ha en bra dag - då blir han arg, "han är ju aldrig arg". Men eftersom det inte är nåt konstigt att han blir arg för småsaker, så väljer jag att inte bli sårad, men när alla gäster kommit o gått så börjar jag tröttna, o kännslorna börjar sjunka in. Deppandet sköljer över mig. *

- "Grattis Emma, har du haft en bra dag?"
- "Ja superbra tack :)"
klart jag säger att den har varit bra, jag behöver ju inte besvära hela världen med mina bekymmer...
Btw så skulle jag kunna skriva här att allt har varit frid o fröjd, o vara jätte glad o tacka alla som grattat mig, o börja rabbla de jag fått. Men nej jag orkar inte, jag har gjort det hela dan, nu får de vara nog, de e nog ändå inte så många som läser min blogg..

 *  Jag fick aldrig den mat jag ville. Jag hade gärna ätit vanlig tunpankaka - vi får aldrig det hemma - men när jag sa det så fick jag ett arg respons tillbaka så jag gav upp det på en gång, jag orkade inte hålla på - jag var ju redan i deppandet så orka göra det hela värre...osvosv...sen hade vi ätit det pappa promt skulle laga o alla andra promt skulle ha nämen de e lungt skit i mig ni, ät va fan vi vill ha jag orkar ändå inte bry mig.. så skulle dom se hokeyn (nån dålig luleå-timrå match som timrå ändå förlorade stort) Mot alla odds så hade jag fått hyra filmer som jag ju såklart ville se på kvällen. Men nej. Varför skulle emma få se det efter allt hon stått ut med.
Dom sitter där o skriker o donderar när nått lag gör mål o beter sig som töntar. tillslut orkar jag inte med dom längre, jag går o lägger mig i sägen ett tag o hoppas att tiden mirakulöst ska gå snabbare. Men det gör den ju inte när man har tråkigt..så jag kliver upp igen o sätter mig framför tv igen o hoppas att hokey mirakulöst ska bara sluta, men det gör den ju såklart inte. så jag bara sitter där, o sitter. *

Sophie Milman – I Can't Make You Love Me Sara Bareilles – Gravity sånna treviga låtar..precis som jag känner just nu

*När hokeyn äntligen är slut så sätter jag på en av filmerna. Sherlock Holmes, ahh den har jag velat sett länge nu. Men nu passar det heller inte att göra nått som jag vill, nej för nu ska alla börja klaga;
"men herregud...måste vi se den här dåliga filmen...Emma!,svara!"
"ahh! den här filmen suger, kan vi snälla byta"
"Villken film vill du se malin ?" "Inte den här allafall...."
Då når jag bristningsgränsen, "okej skit it det då! Jag vill inte se nån film! Det spelar ingen roll! Gör vad fan ni vill, jag bryr mig inte längre!" Pappa drar på sin snällaste röst o säger; " Jo, men de e klart du gör, nu ser vi den här filmen...osv" Då har jag redan rest mig upp ur soffan och gått in på toan o stängt,låst dörren. Jag har inget att göra på toan men jag vill vara ifred. Jag står där inne o stirrar på mig själv o funderar på om jag ska släcka lyset så jag slipper se mitt ansikte, men jag gör det aldrig. Då hör jag Daniel ledsna på allt o gå ner till gästhuset. Det irriterar mig av nån andledning. -- Jag tvättar mitt ansikte och glasögonen. Sen går jag ut till mitt rum o byter om till pyamas. Innan jag hinner gå in i mitt rum så säger mattias; "Ska du se filmen eller!?" sådär lite argt. "Nej jag vill inte.." säger jag med min nu ledsna röst. när jag ligger i sängen så hör jag hur dom diskuterar om dom ska se en annan film eller gå o lägga sig mellan de höga skratten, som också kommer ut ur deras munnar. Det sårar mig att dom inte ens funderar på att gå o trösta mig. Försöker gå o prata med mig o se om jag vill kompromissa osv. Så jag kramar om kudden...

- ju snabbare man somnar desto snabbare kommer morgondagen -